Bilens luftkonditionering är ett system som gör att du kan kyla bilens interiör vilket skapar en svalare miljö för alla i bilen.
Luftkonditioneringen är nu en standard i nästan alla nyproducerade bilar och är en funktion som de flesta bilägare förväntar sig.
Begreppet luftkonditionering i en bil utvecklades först av Packard Motor Company i USA. År 1939 lanserade de luftkonditioneringen som ett extra tillbehör för köpare av deras bilar.
Luftkonditioneringen hade först en långsam tillväxt men växte sedan snabbt i popularitet. 1970 hade nästan hälften av alla nya bilar som produceras luftkonditionering.
Även om luftkonditioneringen är över 75 år gammal så har den fortfarande samma grundprinciper som utvecklades på 30-talet. Luftkonditioneringen består av tre huvuddelar – kompressorn, kondensorn och förångaren.
Alla delar arbetar tillsammans och flyter runt ett ämne som kallas köld, genom ett högtrycks/lågtrycksslutet kretslopp. Köld transformeras från gas till vätska, och tillbaka till gas.
Kompressorn drivs av en rem som är fäst vid bilens motor. Det ät här lågtrycksköldmedelsgasen komprimeras till ett högt tryck och hög temperatursgas innan den pumpas till kondensorn.
Kondensorn fungerar som bilens kylare genom att både avleda värme och kyla högtrycksgasen så att det övergår till en högtrycksvätska.
Om det finns vatten i högtrycksvätskan så töms detta sedan av en mottagartork innan det pumpas till expansionsventilen.
Här låts högtrycksvätskan expandera och bli till en lågtrycksvätska medan den går in i lågtryckssidan av systemet innan den flyttas till förångaren.
Där vänder återigen vätskan till en gas och rör sig ut ur förångaren som tar med sig värmen från insidan av bilen.
Under denna process blåser en fläkt över utsidan av processorn som gör att kall luft kommer in i bilen.
Gasen kommer då tillbaka in i processorn och processen börjar om igen.
